Bildutvärdering

 

Uppdraget var att göra två bilder; båda skulle representera ett ord var. Jag hade lite svårt att bestämma i början, så jag experimenterade lite med olika ord. De jag först hade i tanke var orden “Förlust” och “Väntan”. 

Jag tänkte ha båda mina bilder gjorda på datorn, ritade med hjälp av ritplatta. Där kan jag ge effekter lättare som ger mina bilder mer liv än på papper. 

Jag behöver en dator och en ritplatta, samt ritprogram på datorn för att det skulle funka (obviously).  Jag ville använda mig mycket av skuggor och ljus, så det var jag tvungen att öva mer på för att få det att funka. 

Halvvägs bytte jag ord till “Mjuk” och “Fara”. Min originella idé med att rita det på datorn var kvar, och det håll jag mig till med båda bilderna i början av arbetet. Sedan fick jag beskedet att man skulle helst göra orden på två olika sätt, så då bestämde jag mig för att göra en tredimensionell bild  av ordet “Fara” med hjälp av papper och originellt häftkuddar, men det var ej möjligt för tillfället så jag fick använda andra material till att höja pappersbitarna, såsom pipremsor. Jag använde mig av bilden jag redan hade gjort på datorn som referens och hjälpmedel. Men, eftersom jag hade så lite tid kvar, samt jag jobbar inte lika bra på papper, så blev inte skugg- och ljuseffekterna lika bra. 

Jag blev inte helt nöjd med dem slutlig resultaten. Bilden som skulle föreställa “Mjuk” kunde ha fått fler detaljer som skulle stärka 3D-effekten, som med skuggning och ljus. Och eftersom den är gjord digitalt hade det varit lättare att göra än för hand (enligt mig). Ordet der mer ut som om det är taggigt än mjukt. Bilden “Fara” blev inte jätte tydlig. Om ordet inte hade varit där skulle man knappt kunnat gissa vad det skulle visa. Effekterna med papper blev inte alls lika bra som dem på datorn. Jag kunde inte få den suddiga effekten i backgrunden (för att visa avstånd), jag kunde inte ge glansen i det som skulle vara en metallskylt, och jag fick helt enkelt inte känslan av ‘fara’ i bilden. Men att ha papper på lager gav ett hyfsat bra resultat för att vara första gången att prova på det. Om jag hade haft mer tid hade jag kunnat lägga till mer lager och färgkombinationer, speciellt i träden.

Meine Zukunftspläne

Audio recording and upload >>

Uppdrag Vardag!; Framtidens Dagliga Energi!

Vår önskan är att alla ska ha tillgång till snabb och enkel energianvändning, framför allt genom el. El är någonting som vi använder dagligen och har svårt att leva utan. Därför har vi kommit på det här smarta sättet att få energi, skapa el, och utnyttja det!  

Det vi vill försöka göra är att kunna få energi från vardagliga aktiviteter, t.ex genom att lägga till känselplattor på gatorna och skolor, ta användning av rörelseenergin som görs i gym, och energin från fordon som cyklar. Men det vi vill fokusera mest på är solceller.

Solceller är en fantastisk sak som fångar upp energin från solljuset på ett relativt enkelt och helt miljövänligt sätt. Fast, bidraget för att använda och tillverka solceller börjar gå mot sitt slut. Man säger att det tar alldeles för mycket pengar, och alldeles för lite el. Vi vill ta de pengar vi har för att utveckla solpanelerna så att de blir billigare att tillverka, sälja, och köpa. Vi vill ta nytta av solens energi, genom att använda denna teknik på klädesplagg, väskor, hattar, och annat liknande. Så här går det till; På exempelvis en jacka sätts väldigt tunna solcellsplattor, så tunna att de går att böja till en viss grad. De kan sättas på ryggen, framsidan, ärmarna m.m. Plattorna är via smala sladdar kopplade till en generator, eller “batteri”. Batteriet fungerar på det viset att den tar den energin man fångat upp, och via en väldigt liten generator omvandlar den energin till el, helt utan farliga avfall. Den el man skapat kan man använda till att t.ex ladda sin mobil, laptop, eltandborste… Listan för hur många elprodukter man kan använda med detta är oändlig. Man kan antingen ladda sin elektronik där man är, eller förvara energin hemma för senare användning.

På batteriet har man ett USB-uttag, så att man kan koppla samman sin apparat med en adapter. På andra sidan har vi vårt specialdesignade uttag, för kopplingen mellan solplattorna och generatorn. Batteriet är väl anpassad för att kunna förvaras i ens väska, eller till och med ficka. Detta för att få en så enkel behållning som möjligt.

Batterier blir oftast väldigt varma efter ett tag, och så har många kritiker ifrågasatt hur man då kan förvara den i så lufttäta förhållanden som tyg och i väskor. Dessutom, om man har batteriet i fickan, kan man tack vare den hetta den ger ut vara ansvarig för många brännskador. Vi skulle vilja påstå att det inte kommer att bli ett bekymmer. Telefoner såsom Smartphones har ett sådant batteri att om den inte anstränger sig för mycket, blir den inte farligt varm. Samma sak gäller för vår generator. Så länge man inte låter den arbeta när den är full, eller arbeta för länge, finns det inget att oroa sig för.

Vi har också fått kommentarer på hur designen är. Vissa påstår att vår solcellsprodukt inte kommer att sälja, på grund av hur omodernt det är. Vi anser att allting kan bli modernt och “inne”. Som exempel har man kamouflagemönstret. Vem vill gå omkring och se ut som om man ska ut i krig hela tiden? Många. Samma sak händer med designen på solplattorna. Och utseendet har egentligen ingen betydelse, eftersom det är vad den gör som är betydelsen.

Vår produkt är ett lättantändligt och miljövänligt sätt att få och använda vår energi. Lätt åtkommet, och effektivt. Med våra plagg och accessoarer kan vi göra vårt samhälle en bättre och modernare plats.

Uppdrag Vardag är här för att göra våra liv smartare, enklare, och bättre. Varje person som använder vår produkt gör skillnad. Vill du vara med?

Källa:

Johanna Åfreds (2014-10-3) STÖDEN TILL SOLCELLER ÄR SNART SLUT. Byggindustrin [General]. Tillgänglig: http://web.retriever-info.com/services/archive/displayPDF?documentId=057031201410039125099CE4BC73247471668CC14B6056&serviceId=2

Resonemang kring källa: 

Källan hittade jag via Retriver (eftersom det var obligatoriskt).Varför jag valde just "Stöden till solceller är snart slut' är för att artikeln tyder på att våran idé kan vara omöjlig att göra, med tanke på att det kräver mycket mer pengar än vad vi har kvar enligt källan. Artikeln var publicerad/senast redigerad den dag jag valde den (3 oktober) vilket gör det till en gällande källa. 

Memories of Pasted Songs.

I’ve listened to many songs in my few years of living, but I don’t have any particular memories for any of them. Except one. The song is called “Imaginationland”, and it’s by Rabbit Killers. It’s a rather modern song, with the entire song being electronic except the one voice that says the title of the song a few times. And that’s the only lyrics there is. 

I don’t know when it was released, but I believe I first heard it in 2012 when watching YouTube videos. The video I was watching was this typical gaming vid, by someone who I’m still a really big fan of. (He has a great voice, it’s amazing). I even remember what game it was. The song was in the ending of the clip with the text “More to come”, as it always says in the end of the YouTuber’s videos. And I don’t know, I guess the song just gives me a bit of nostalgia. It gives me the feeling of.. protection. I have no idea why. I also get the feeling of happiness, but still sadness at the same time. I think it’s because of how it’s played, and the combinations of the sounds in the song. It’s really weird, I don’t know how to explain it. 

Then there’s this other song. I don’t have a detailed memory about it at all, I just remember that my parents used to play it on our LP-player just to tease me. It’s “Cecilia”, sung and played by Simon & Garfunkel. When I was younger, I hated that song. Really hated it. Why? Because they sang my name. That’s it. And since I couldn’t speak any English at the ages of 4-8, I didn’t know the meaning of the song. A few months ago though, I decided to listen to it again. I couldn’t help but to sing along. Until the first verse came. You have no idea how much I laughed, mostly because I knew that if I understood the lyrics back then, I’d hate it even more. 

TIDNINGSARTIKEL

Klicka här för att komma till min tidningsartikel "KAOS I KÖPENHAMN"

Periodiska Systemet och Atomer.

Atomen är uppbyggd av en kärna som består av positivt laddade protoner, och ej laddade neutroner. Runt om kärnan kretsar det negativt laddade elektroner. De kretsar runt sin kärna i en otrolig fart, som ger dem tre olika skal at kretsa runt i. I det innersta skalet (K-skalet) får det plats med 2 elektroner, medan i det mellersta (L-skalet) får det plats med högst 8 elektroner, och i det bortersta (M-skalet) får det plats med 8 elektroner för dem atomer som har upp till 20 elektroner. Annars finns det plats för 18 om atomen är större. Antalet protoner, neutroner, och elektroner beror på vilket ämne det är. Detta påverkar också atomens egenskaper, storlek, och vikt. 

Natrium (Na, atomnummer 11. Tillhör grupp 1, period 3), till exempel, har 2 elektroner i K-skalet, 8 i L-skalet, och 1 i M-skalet, vilket ger totalt 11 elektroner. Natrium är en mjuk, silver färgad metall, tillhör alkalimetaller, och leder elektricitet väldigt bra. Det är i vanliga fall i en fast form, men smälter vid 97,81°C och kokar vid 883°C. Havsvatten består av ca 1 viktprocent natrium, undantag för det är t.ex i Död havet, där det är betydligt mer. Man använder Natrium till att framställa t.ex metaller, samt i bensin (blandat med bly). Natrium är också väldigt viktigt för alla djur, och en del växter. Natrium upptäcktes (eller renframställdes) av Humphry Davy från Storbritannien, genom att elektronysera smält natriumhydroxid i en platinasked. 

Alkalimetaller (grupp 1 i det Periodiska Systemet, med undantag av Väte (H) som är en icke-metall, men ingår iallafall för att den också bara har en valenselektron) är kortfattat mjuka metaller. I denna grundämnesfamilj ingår Litium (Li), Natrium (Na), Kalium (K), Rubidium (Rb), Cesium (Cs), och Francium (Fr). Alla alkalimetaller har en silverbit färd, leder elektricitet mycket bra, och som sagts innan, mjuka och med en låg densitet. De har bara en valenselektron som de vill bli av med, vilket gör att de reagerar lätt med helogener och vatten. Alkalimetaller används också i fyrverkerier för att få den färg i gnistorna/elden, som då metallerna skapar.

En “grupp” i det Periodiska Systemet är den lodräta raden på kartan (med undantag av Helium (He)). Atomerna i en grupp har alla lika många valenselektroner, och delar också  oftast liknande egenskaper. 

En vågrät rad kallas för en period. Atomerna i en period har samma antal elektronskal. I period 1 har de ett elektronskal, i period 2 har de två skal o.s.v.

Utvärdering om mitt Slöjdarbete

Det jag hade tänkt göra var en ganska “enkel” grön kappa, med en luva, och ett stort maskinbroderi av ett märke på baksidan. Tyvärr hann jag bara göra själva kappan på den tid jag fick i denna del av läsåret, och får då göra maskinbroderiet nästa termin. 

Var jag fick denna idé ifrån är lite krånglig, men på ett visst sätt, inte. Både själva märket (broderiet som jag skall göra senare) och kappan kommer från en Japansk TV-serie, som är väldigt känd i hela Världen. Jag själv älskar “Anime’n” (Anime = Japansk serie på japanska), men det var inte därför jag gjorde den. Någon som står mycket nära mig älskar den ännu mer än vad jag gör, och jag ville helt enkelt ge honom något speciellt som vi faktiskt båda gillar. 

Dem första lektionerna jag fick till detta använde jag för att se hur jag skulle kunna sy kappan. Jag ville att det skulle finnas så få sömmar och dit satta delar som möjligt. Vilket skapade en hel del problem för mig. Jag fick ett test-tyg att pröva på olika tekniker på och se hur jag skulle kunna få jobbet att vara så enkelt som möjligt. Det svåraste var att få till en luva utan att behöva sätta dit den som ett nytt stycke tyg. Jag “lyckades” tillslut med ett bra nog resultat, och var då i stort sätt redo att börja sy på det riktiga tyget. Det första jag sydde, mest för att bli av med det, var då luvan. På toppen vek jag in tyget en aning för att skapa en slags båge. Hos axlarna gjorde jag samma sak, mest för att kappan ska kunna hänga på kroppen utan större problem. Dock, det var svårt att mäta på vilket avstånd vecken skulle vara och hur stora, eftersom den jag gör klädesplagget till är längre och bredare än mig. Så, jag var tvungen att gissa hur det skulle vara, mäta på mig själv, samt kompisar i samma storlek som mig, och sedan förlänga siffrorna en aning så som jag trodde att det skulle kunna passa. För att sy in vecken och andra saker använde jag vanlig raksöm. På kanterna av tyget var jag tvungen att använda zickzack så att det inte skulle spreta ut after ett tag, sedan vika in den drygt en centimeter och sy ihop det med raksöm igen, allt på symaskin. Det ända (som skulle sys) som ej var på symaskinen var knappen som skulle stänga plagget. Jag använde också en sprättare för att fixa knapphålet. Det var det sista jag gjorde för att göra “klart” kappan. 

Jag var väldigt skeptisk över om mina tekniker skulle funka eller inte under i stort sätt hela arbetstiden. Det var min egen idé, och mitt eget sätt att utföra det. Jag valde att t.ex inte sy på en luva, utan att göra den på ett och samma tyg som allt annat. Jag hade ingen mall att gå efter heller, vilket då gjorde allting mycket svårare för mig. Det gjorde också att jag inte kunde få så mycket hjälp av läraren, som jag egentligen skulle behövt eftersom detta var min första gång att sy ett klädesplagg. Min idé och mina sätt att arbeta var i och för sig ganska kreativa, men inte särskilt effektiva. Det jag ska tänka på i framtiden är att veta exakt vad jag ska göra, hur jag ska göra det i varenda minsta detalj, och framför allt inte ge upp. Det hände att jag nästan gav upp efter att ha fastnat någonstans för att jag inte visste hur jag skulle fortsätta, och det ska jag se till att ändra nästa termin.

'The Island' - Writing Task

1. 

The film itself is clearly a Science Fiction film, being in the future with advanced technologies and human cloning, even if it isn’t that far in time (it’s around the year 2020, if I’m not mistaken). 

In my opinion, it’s an action movie as well. With all the violence, escaping death several times, and more violence. It’s even more so when you really think about it. They (Lincoln and Jordan) have no idea what things there are on the outside world, and they don’t know what to do or how to do it, making things more exciting for the viewers to see how they’ll make it out alive.

I also think this film has a hint of dystopia, at least from the clones’ point of view. These people (or clones) are trapped, thinking that the outside world is destroyed, then finding out the truth. 

2. 

Dr. Merrick, like many other doctors and scientists, was probably just doing it for the money. Cloning something isn’t something easy to do, and so it’ll cost a fortune to make one. As seen in the movie, not many ordinary people had clones. It was mostly, if not only, celebrities and other powerful and rich people who had them. To have extra body parts if something were to happen was a great idea, right? Nothing could go wrong! Right? Wrong. 

The original idea Dr. Merrick had was that the clones wouldn’t have the ability to feel feelings such as love, friendship, sorrow, anger, hunger etc. But without that, their bodies wouldn’t function properly. And so, the chaos began when Lincoln took his curiosity to a new level and ruined the doctor’s plans. 

Hollywood has a lot of weird stuff, and something like this doesn’t surprise me at all. Actually, I want more films like this!

3. 

I think that the celebrities take life for granted. In life, you’re not supposed to have a second chance. It’s like cheating on Death. If you lose an arm, congrats, it’s gone. You’re not supposed to get it back. If you get a plastic arm instead, you’re just replacing the real one. Not getting it back. 

The fact that there’s a lot of violence in the film is because it draws attention from the audience. Also, it’s filmed in America. America is almost a hundred percent violence itself. If a movie doesn’t have violence or excitement when it’s from there, something’s wrong. 

4. 

“The Island is real. It’s us.” sounds really cheesy, but it’s true. Dr. Merrick made up ‘The Island’ so that the clones could have some kind of hope of freedom and eternal happiness. But the only place you can find true happiness is within yourself, and the people you love. You’ve just gotta find it.

Ente und Lama

Die Ente 

Die Ente isst Brot und Algen. 

Es lebt bei dem See. 

Die Ente ist ein wenig aggressiv

Es hat Federn in verschiedenen Farben

Es sieht eigenartig aus mit seinem Schnabel

Das Lama 

Das Lama isst Grass und Pilzen. 

Es lebt in Südamerika 

Es ist süss :D 

Das Lama hat ein langhaariges Fell 

Es sieht gefährlich ausi

En Demons Prins - Uppsatts

Vinden var kall mot min hud. Det enda man kunde höra var skogsträdens blad som tyst prasslade i solnedgångens sken. Jag satte upp mitt svarta, axel-långa hår i en lätt hästsvans, drog ner mina skjort- och jackärmar, och stängde min läderjacka för att hålla mig varm. Mina armar lade sig på kanten av stenbalkongen när jag lutade mig fram för att få en bättre titt på den orangeliknande solen. Himmeln var färgad i en vacker rosaröd färg, som försiktigt gick över till en lilablå nyans på andra sidan. Där sken också de få stjärnor som syntes nuförtiden. London verkade ta över den vackra natthimmeln med sitt bländande stadsljus. Jag gillade det inte. Inte alls. Jag vände mig tillbaka mot det sista solljus som man kunde se. Snart var hela himmeln svart, och alla facklor runtomkring vårt borgliknande slott tändes. 

”Leonardo.” hördes en mörk röst säga vid ingången av balkongen. Jag suckade tyst, satte armarna i kors och vände mig om, mot min far. 

”Ja, Far?” sa jag i min vanliga tråkiga, trötta röst. Mitt ansiktsuttryck ändrades från att vara pigg till nästan irriterad. Jag gillade inte min far. Allt för många gånger har han utnyttjat människokvinnor, så väl som att döda dem. Allt bara för att roa sig. Min mor var ett undantag, dock. Eftersom hon också var en demon som han, gillade han henne extra mycket, och tyckte att hon skulle vara perfect för att bära hans barn och bli hans drottning. Hon kunde inte fly från det, och så blev hon påtvingad titeln som Drottning Medusa, av Kung Hades. Det var arton år sedan. I arton år har min mor stått ut med min far. Och i sjutton år har jag fått se henne lida. Den enda gång jag verkligen har fått se henne le var när hon fick se mig. 

”Jag vill inte se dig här ute. Gå in på ditt rum, pojke.” Hans ton var hård och kall. Men som vanligt löd jag hans order, så att inga onödiga konflikter skulle störa mitt i stort sätt fridfulla sinne. När jag gick förbi honom kunde jag känna hur han kastade en iskall blick på mig. Jag ignorerade det så gott jag kunde, och gick ut i korridoren mot trapporna. 

Klockan var nu kvart över två på morgonen. Jag satt på sängkanten i mitt rum, kollandes ner på trägolvet. Det hade pågått i över en halvtimme nu. Skriken från min mor ekade i hela byggnaden. Det verkade som om hon hade gjort någonting som Hades inte tillät. Det hände ofta. Hon fick oftast inte lämna sovrummet efter midnatt, och hon fick aldrig gå utanför skogen som vi bor i. 

Sedan slutade det. Skriken. Det var som om man hade stängt av alla ljud i hela slottet. Jag reste mig försiktigt och gick mot min dörr. Det knakade när jag öppnade den för att gå ut och se mig omkring. Jag var tvungen att gå och se vad som hade hänt. Skriken hade aldrig slutat på det viset förr. Jag var både rädd och orolig när jag gick upp för stentrapporna som ledde till tredje våningen där deras sovrum fanns. När jag väl var uppe tändes facklorna i en fin takt hela vägen till korridorens slut. Sakta gick jag förbi trädörrarna, som antingen var gästrum eller andra extrarum. Sedan kom jag fram till deras sovrum som låg i slutet av korridoren, precis bredvid den balkong som jag tillbringade så mycket tid i. Dörren stod på glänt. Jag puttade lätt på den, och steg in. 

Det var rött. Väggarna, golvet, allt var täckt i röda, droppande fläckar. Och mitt på golvet låg hon. Drottning Medusa, min mor, låg där livlös, täckt i hennes eget blod. Det kändes som om mitt hjärta hade stannat. Mina andetag var så tysta att man nästan kunde tro att jag inte andades alls. 

”MOR!” Jag sprang fram till henne, hukade mig ner med tårar rinnandes ner för mina kinder. Jag höll upp hennes huvud med min hand, och försökte se om hon fortfarande var vid liv. Hon andades inte. Hennes ögon var stängda. Och hon rörde sig inte. Mina ögon sved och var röda. Allt jag kunde göra var att sitta där med min mor i mina armar, och låta tårarna droppa ner på hennes vackra ansikte. Min uppmärksamhet riktades mot dörren till sovrummet. Där stod Hades, och kollade ner på mig, som om jag var en främling. Han kände ingen sorg, hat, eller vrede. Han hade inga känslor alls. Hans händer och mun var täckta med färskt blod som sakta droppade ner. Jag såg på honom, livrädd och skakig, och visste inte vad jag skulle göra. Han vände sig om med en äcklad blick och gick raskt ner mot trapporna. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag ville inte lämna min kära mor här, men jag kunde inte låta far fly från sitt brott. Jag behövde bestämma mig snabbt, och tills sist kom jag fram till ett beslut. Jag kysste min mor farväl för sista gången på pannan, innan jag lade hennes huvud försiktigt ner igen. Innan jag reste mig upp, tog jag en titt på hennes hals. Där hade hon sitt guldhalsband som hon haft ända sen hon var liten. Jag tog det och stoppade hastigt ner den i fickan, reste mig upp, och sprang ut och ner för trapporna. 

Jag kastade kraftigt ut min arm mot sidan och portarna som ledde ut mot slottet öppnades. Med snabba steg gick jag ut mot den mörka skogen. Allting var bäcksvart. Månen lyste upp nog för att jag skulle kunna se stigen jag gick på. Jag hade ofta gott ut på natten och ut i skogen, så jag visste var allting fanns och vilka vägar jag kunde ta. Det som jag var osäker på dock, var var Hades kunde ha gott. Det fanns ingenstans att fly till här inne i skogen, om inte… 

Jag började springa. Jag visste precis var han kunde ha gått. Långt inne i skogen hade vi en sommarstuga. Vi brukade gå dit när jag var mindre, och bada i sjön som låg där. Men vi var inte där så länge, eftersom det var väldigt nära varulvarnas by. De bodde uppe vid kullarna inte så långt där ifrån, och vi demoner var inte direkt vänner med dem, så vi stannade inte längre än några få dagar. 

Ljusen i huset var släckta. Det såg öde ut. Flämtande gick jag närmare för att inspektera fönstren. Ingenting kunde synas inne i stugan, men jag kunde känna av att någon var i närheten. Om det var min far eller en varulv kunde jag inte veta, men någon gömde sig inte så långt ifrån huset. Jag började gå runt det. Jag höll andan för att vara så tyst som möjligt. Försiktigt smög jag till andra sidan huset, och kollade runt. Inte en själ. Jag var förvirrad. Jag kunde ha svurit på att någon var där. Plötsligt hörde jag hur någon smög bakom mig, och jag vände mig hastigt om. Någon viftade en kniv mot mig i en förfärlig fart, och jag hoppade snabbt till sidan för att undvika att bli träffad. Det var Hades. Han hade blodlust i ögonen, han flämtade, och kollade på mig som om jag var ett byte. Han hade ett skrämmande smil på läpparna, och mitt hjärta dunkade som aldrig förr. 

”Sa jag inte åt dig att gå in på ditt rum?” sa han med en röst jag aldrig någonsin hört. Det lät demoniskt. Aldrig förr hade jag varit så här rädd som jag var nu. Min egen far försökte döda mig. Min egen far dödade min mor. Jag stod som frusen på marken, helt stilla. Hades skrattade så ondskefullt som bara går, innan han tog ett språng mot mig med kniven högt upp i luften. Kniven som han höll kastade sig ner mot min strupe, men min hand lyckades ta fatt i hans handled, och stoppade hans hand precis i tid. Jag sprakade till han i benet innan jag vred hans handled, i hopp om att jag kunde stoppa han. Ingen reaktion. Han bara skrattade retande åt mig. Sedan tvärstoppande det. Hans sida började färgas röd med hans blod, och han föll ner till marken. Bakom honom såg jag en morrande varulv. Panikslagen, sprang jag iväg. Konstigt nog, följde inte vargen efter mig, utan han stannade vid min fars sida. 

Det var månader sen. Nu sitter jag här, på min tron, som kung. En ensam, tyst, och nedlåten kung. 

Jag är Kung Leonardo. Kung över demonerna.

Prao reflektion

Jag jobbade i en förskola (dagis) under båda dessa två praoveckor. Jag höll mig till, och fick uppgifter av de två som hade hand om den avdelning som jag skulle praktisera på; hos barnen som är från 1 till 2 år.
Första dagen så fick jag för det mesta kolla runt och lära känna både de anställda, så väl som barnen. Efter det var det mest så att jag fick se efter barnen, eller till och med leka "med" dem. Jag fick i stort sätt samma uppgifter som dem andra vuxna. Men, som tur var, så fick jag slippa att byta blöjorna på dem små.
Jag hade en rast under hela arbetsdagen; lunchrasten, som varade i ungefär en timme. Då gick jag hem och åt min mat, och så kunde jag slappna av lite. När jag gick tillbaka, sov dem minsta middag, så jag fick vara med dem stora barnen tills de vaknade.
Arbetsmiljön var i stort sätt väldigt lugn och i ordning. Det såg ut som att personalen visste vad de höll på med. Skrikande barn som vill ha uppmärksamhet verkade inte vara ett problem för dem flesta. Även om det var så, så såg man att dem anställda var trötta. Ibland märkte de inte äns om ett barn började gråta. Men då fanns jag till hands, och tog i största del hand om det. Barnen var också väldigt duktiga på att veta vad de ska göra. De städar undan när det är lunch/när de ska ut ur rummet, de tvättar händerna innan och efter maten (såklart så hjälper vi ju småttingarna), och de är oftast med på aktiviteter, som t.ex gympan.
Jag fick inte reda på lönerna på dagiset. Men, jag tror att lönerna varierar mellan dem som är fast anställda och de som jobbar deltid. Samt vilken avdelning man jobbar på (hos dem minsta, dem lite äldre, chef, kock o.s.v).
Jag stötte egentligen inte på några problem, mer än det att de inte gav barnen den uppmärksamhet de behöver. Men, i och för sig, så kan man lätt tröttna på att höra skrik och tjat år efter år. Jag märkte också av at det var väldigt tröttsamt. Efter varje arbetsdag (som varade mellan 08:30 till 15:00) så tog jag en tupplur direkt.
Jag skulle nog inte vilja jobba på ett dagis i framtiden. Men, om de erbjuder ett sommarjobb med en rimlig veckolön/dagslön, så skulle jag kanske kunna ta det, med tanke på att jag vet hur det funkar. Dessutom, så har detta lärt mig hur barn fungerar, som då i sig kan hjälpa mig i framtiden om jag själv ska ha barn.

Sci-Fi (Science Fiction)

Sci-Fi (eller Science Fiction) utspelar sig oftast i framtiden, då teknologin har utvecklats enormt mycket. Det som skiljer Fantasy och Sci-Fi ifrån varandra är också att det finns inga ”mystiska varelser” som troll, magi etc. men det kan fortfarande finnas väsen som aliens, eftersom vi inte vet om det är verklighet eller ej. Det är också det att sci-fi får det att låta möjligt för det att hända för framtidens människor. Alltså, det är ej övernaturlig. 

Mycket fokus på avancerad teknologi 

Framtiden skildras som skrämmande/otäck 

Obs; personer, miljöer och händelser är trovärdiga

Exempel: Liftarens guide till galaxen (Douglas Adams); Fahrenheit 451 (Ray Bradbury), Kallocain (Karin Boye); Den utvalde (Lowry)

Fantasy

Fantasy är, som man kanske har gissat, en bok som oftast utspelar sig i en fantasivärld/påhittad värld (overklig). Den kan ha olika varelser som inte finns i den värld som vi själva lever i, trollformler, magi, och mycket mer. I en del (eller i de flesta) fantasyberättelser så är fantasivärlden en medeltida värld, med lite magi och annorlunda miljöer inblandat. 

Finns oftast ett uppdrag

Kamp liv/död, gott/ont 

Magi 

Kan finnas portaler till/från världer 

Övernaturliga inslag - fantasi

Exempel: Narnia (C.S Lewis); Resan till Kejsaren (Ylva Karlsson); Bilbo, en hobbits äventyr (J.R.R Tolkien); Harry Potter serien (J.K Rowling)

Tyskabok sak

Vocaroo Voice Message

Das Geheimnis der Statue

Zwei Jungen, Yannick und Max, spielen Fussball. Yannick schiesst den Ball in einen Garten. Max holt den Ball und findet eine Plastiktüte. Er nimmt den Ball und die Plastiktüte. En der Plastiktüte ist eine kleine Statue. 

3 sårbara/optimala platser (INTE KLAR)

3 sårbara platser 

• Haiti — Haiti kan drabbas av Jordbävningar ofta, eftersom det ligger i ett område med stor seismisk aktivitet (vilket innebär elastiska vågor). Tsunamis kan också förekomma av dessa jordbävningar. Haiti drabbas också av flera orkaner, som mest förekommer under augusti till november — 
• Mali — Kan drabbas av extrem torka, eftersom landet är en del av det torra området Sahel. Bara under den korta regnperioden är det möjligt att odla i den delen av Mali som är påverkad av Sahels torka. Inte bara i Mali utan också i andra länder som ingår i Sahel är drabbad av denna torra miljö, och kan då också bli drabbad av svält samt törst. — Man skulle kunna göra en konstgjord flod som leder från en lokal sjö. Problemet med det är att sjöarna som är tillräckligt nära början torka ut.
• Japan — Bara för att Japan har det lättare att förhindra konsekvenser från naturen, betyder det inte att det inte är ett sårbart ställe. I det området kan det skapas jordbävningar, och eftersom landet är omringat av hav, kan det lika så väl skapas tsunamis. Nu är Japan rikare än t.ex Haiti och Sahel, och kan se till att inte lika många skador sker i en naturkatastrof.

3 optimala platser 

• Sverige — Klimatet i Sverige är varierat, och likadant med årstiderna. Det finns inga regnperioder, utan det regnar lite när som helst; utom när det är vinter, när det då kan snöa. I Sverige förkommer det heller inte några orkaner, vi har inga aktiva vulkaner och har mycket mycket sällan jordbävningar. Och när det väl kommer ett litet jordskalv, så är det mycket litet. 
• Storbritannien — England har en stor nederbörd ........ EJ KLAR SKA FORTSÄTTA GOODNESS ME CALM YO FANTA

Dystopi

En dystopi (kan också kallas för anti-utopi eller kackotopi) är som en negativ och kritisk samhällsvision om framtiden, skriven antingen via böcker, filmer, eller även bara berättad via historier. Dystopi är motsatsen till utopi, som är en ideal samhällsvision. 

Olika dystopi berättelser kan variera beroende på vilken tid den är skriven. Ett exempel på det är vad folk var rädda för eller fruktade under en period, och skrev konsekvenser baserat på det. På 1900-talet var folk mest rädda för hur teknologin skulle förändra våra liv, bli farligt, och vilka skapelser (robotar) man kunde skapa, som man senare trodde skulle gå emot människorna tillsammans med resten av teknologin om man utvecklade det för långt. De var också rädda för övervakning och liknande tankar. Vissa folk trodde till och med att all teknologi skulle antingen stänga av, bli konstiga eller farliga när klockan slog 12 på nyåret 2000. Nu på vår tid är vi mest rädda för hur miljön kommer att bli, överbefolkning, medicinsk forskning, och hur makten och kontrollen över människor kommer att bli. 

Några exempel på berättelser (antingen böker, filmer, eller båda) är; 

Hungerspelen (Suzanne Collins), Oönskad (Gemma Malley), Divergent, Terminator, Wall•E, Kallocain (Karin Boye), 1984 (George Orwell), Gullivers resor (Jonathan Swift)

Förbättringar om Framtida Laborationer

Framtida förbättringar som jag skulle kunna göra i laborationer är att berätta om saker som hör ihop med ämnet, även om det objekt inte behövs till det experiment/labb. jag skall göra.
Exempel på detta: I min senaste labb. om kikare kunde jag ha berättat mer om prismor, även om jag inte behövde ett till just den slags kikare som jag skulle genomföra denna labb. om. Eftersom det finna flera slags kikare som /har/ prismor, så skulle det varit bra om jag hade inkluderat det i alla fall i min information.

Lab. — Kikare

Inledning: 

En kikare är en uppfinning som förstorar olika saker. Förstoringen kan variera på hur långt objektet är ifrån kikaren och hur mycket linserna i kikaren zoomar in. Kikaren vi ska skapa nu har inget prisma som vissa kikare kan ha men den har en okular lins (den linsen som är närmast ögat) som är konkav och ett objektiv (den längst ifrån ögat) som är konvex. Det ger oss en rättvänd bild som förstorar föremålet 3-4 gånger så stort. Det är en Galileis kikare som även kallas för teaterkikare. 

Syfte: 

Syftet med denna laboration är för att man ska kunna förstå och visa hur en kikare/ett mikroskop fungerar, och hur man kan skapa ett sådant objekt med hjälp av olika linser och andra hjälpmaterial.

Uppgift: 

Bygga en kikare med två olika linser. I detta fall, en teaterkikare.

Material: 

• -15 lins (Konkav, Negativ lins) 
• +30 lins (Konvex, Positiv lins) 
• Muff x2 
• Optisk bänk  

Gör så här: 

• Ta fram den optiska bänken. 
• Sätt fast den konkava linsen med hjälp av en muff på noll. 
• Ta den konvexa linsen och sätt den på det avstånd som behövs beroende på hur långt det är i mellan dig och det objekt du siktar på. 
• Prova att sätta objektivet närmare eller längre ifrån okularet och sikta på ett objekt på längre eller kortare objekt 

Resultat: 

Resultatet vi fick var en kikare som kunde förstora upp till 3-4x på ett visst objekt, beroende på avståndet på både en själv och kikaren, och linsernas avstånd. 

Slutsats: 

En kikare är ett instrument som ger en större bild av ett föremål med hjälp av linser, och ibland prismor. Vår kikare förstorade föremål till högst 4x så stort, men det finns kikare som t.ex astronomiska som kan förstora ett föremål flera 100x, och används oftast till att skåda och studera yttre atmosfären eller rymdens stjärnor och planeter.

Vykort sak

Originalbild: sa, by Happolati 

Hallo! 

Ich bin in München! 

Das Wetter hier ist sehr gut, aber es ist trübe. 

Ich habe die Schokoladenfabriken besucht. Es war super! 

Milka macht sehr gute Schokolade. 

Ja, das war das alles! 

Tschüß! 

WordWork

Opposites:

Evil – Friendly 

Slender - Fat 

Giggle – Grunt 

Survive – Die 

Yell – Whisper 

Synonyms:

Curious – Odd

Work out – Training 

Terrifying – Scary 

Giggle – small laugh 

Image – Picture 

Sentences: 

I’m a very honest person 

I was walking on the sidewalk 

I hugged my best friend 

The school is very crowded 

Me and my boyfriend split up today 

Explanations:

Disgusted – A reaction to something that is not that pleasant

Locker – A place where you keep our stuff 

Reply – Answer to something 

In sight – When you see something 

Nickname – A shorter or different version of your real name.

Streetspotern

Ich habe einen Film von Nadine gesehen. 

Nadine ist eine 23 Jahre alte Friseurmeisterin und sie kommt aus München. Sie interessiert sich für Streetspotern. Sie bekommt verschieden Aufrage Information zu suchen. Mit den Handy macht sie Fotos oder gibt Mitteilungen zum Büro. Zum Beispiel kann sie untersuchen ob Menschen rechtzeitig zur Arbeit kommen oder ob Waren geliefert sind. Sie verdient ein bisschen extra Gels davon.

Character Tracer — Baby's Ears

Val seems to be a young person, maybe around 10 or so, thinking that she can’t go to the beach herself. And she lives close to the ocean, since when she does go there, she walks. Her knowledge to when it comes to shells is great, possibly because of the shells she collect to her little seashell collection. She also seems to be very stubborn. Whenever she wants something, she’ll do anything to have it, or accomplish it. An example of that is that she wants her grandmother to like the place she lives in and stay, Florida, and tries her best to make that happen. But that can also show some selfishness (Hah, get it? Selfish? SHELL — FISH? EH? :D). Her grandmother wants to move back to New York, but Val doesn’t want that to happen, thinking that she would live at a nursing home.

Personbeskrivning av Anna, ”Oönskad”

Anna är ett oönskat barn. Hennes föräldrar hade inte tillstånd att ha henne, och togs då till ett barnhem, Grange Hall i England, som är just för oönskade barn. Anna hittades uppe på en vind när hon var runt 2 och ett halvt år, och gråtandes togs hon hand om. De säger att hon hade tur. I många länder var oönskade barn avlivade, men så gjorde man inte just där i England, och så blev hon omhändertagen. 

Anna är en lättlärd fjortonåring. Men det betyder inte att hon är perfekt. Så fort hon gör något fel, blir hon slagen. Så är det för alla barn där på Granage Hall, och det är mycket få som trivs. 

Hon har också en dagbok. En hemlig sådan. Man får inte lov att ha någonting sådant, det är förbjudet, och därför gömmer hon den. Där skriver hon sina tankar, drömmar... Ja, allting som en dagbok borde innehålla.